pretorium

• praetorium
• prætorium (obsolete)

From Latin praetorium, from praetor.

pretorium (plural pretoriums)

1. (historical) The general's tent in an Ancient Roman camp.
2. (by extension) A council of war.
3. (historical) The official residence of the Ancient Roman praetor, proconsul, or governor in a province.
4. (by extension, dated) A splendid country seat.

• peritumor

• prætorium

Borrowed from Latin praetorium. First attested in 1785.^[1]

pretorium n

1. (historical) pretorium
   • 1848 July 12, “Adwokaten [The Lawyer]”, in Götheborgs Dagblad, page 4:

     I åtskilliga tillfällen, efter parterrens omdöme, får skådespelaren icke sällan ångra allt det inille han anwändt på scenen, och enligt Tribunalens domslut, måste adwokaten ganska ofta begråta all den wältalighet han slösat på Pretorium.

     On sundry occasions, as per the discernment of the parties, the actor doth oftentimes rue all the innermost efforts expended upon the stage, and by the tribunal's decree, the lawyer must frequently bemoan the copious eloquence squandered within the Pretorium.

   • 1860, Carl Julius Lénström, Den helige Augustinus, page 37:

     En gång lustvandrade utanför prætorium fadren, […]

     Once strolled outside the praetorium the father, […]

   • 1877 July 14, “Bref från London. (Från Red. korr.) [Letter from London. (From the Editorial Office)]”, in Carlscronas Wekoblad, page 2:

     "Christus på vägen från prætorium", denna ofantliga tafla på sexhundra qvadratfot, är måhända ej blott i afseende på katalogens ordningsföljd n:o 1 i ifrågavarande grupp; den torde vara känd för läsaren genom åtskilliga kopior och benandlar dessutom ett förut mycket bearbetadt ämne.

     "Christ on the Road from the Praetorium", this immense painting of six hundred square feet, is perhaps not only in terms of catalog sequence number 1 in the respective group; it should be familiar to the reader through various copies and also addresses a previously much-tackled subject.